Istwa feminis la kòmanse nan dezyèm mwatye XIX syèk la, lè mo feminis la te parèt premye anba kout plim Alexandre Dumas fils, apresa ak Hubertine Auclert. Poutan, depi nan fen Mwayennaj yo, gen otè ki kritike plas yo bay fanm nan sosyete a. Diskou feminis la, depi moman sa a, te pran plizyè syèk pou devlope epi parèt kòm yon mouvman ki reklame, okòmansman, egalite sivik ak sivil fanm ak gason epi apre yon liberasyon fanm anba jouk patriyakal la.

symbole de l'égalité des sexes. Le symbole de la femme et celui de l'homme sont fusionnés et le signe égal est inscrit dans le cercle commun
Senbòl sa vle di " egalite sèks , ki melanje de lòt senbòl : sa fanm lan ak sa gason an.

Soti nan aparisyon feminis estriktire sa a, istwa li pi souvan divize an twa peryòd pandan te gen kèk reklamasyon ki pi enpòtan. Se konsa, premye vag la refere ak XIXyèm ak kòmansman XXyèm syèk la lè prensipal revandikasyon yo gen rapò ak dwa pou vote, kondisyon travay ak dwa pou edikasyon pou fanm ak tifi. Dezyèm vag ( 1960-1980 ) te denonse inegalite lwa yo, men tou inegalite kiltirèl yo e te poze kesyon sou wòl fanm yo bay nan sosyete a . Twazyèm vag la (fen ane 1980 yo - kòmansman ane 2000 yo ) konsidere kòm yon kontinyasyon dezyèm vag la ak yon repons a echèk li yo.

Si divizyon sa a domine nan kritik oksidantal yo - byenke anpil feminis an Frans konsidere ke twazyèm vag la se espesifik mouvman Ameriken an - li pa ka aplike nan istwa a nan feminis nan lòt pati nan mond lan. Literati sou sijè a gen tandans neglije lòt kilti ak sivilizasyon, alòske mouvman pou defans dwa fanm parèt depi nan kòmansman 20yèm syèk la sou lòt kontinan, anplis souvan enspire pa lide oksidantal yo. Tou depan de peryòd, kilti oswa peyi a, feminis atravè mond lan te defann diferan kòz ak parèt diferan objektif. Kalifikasyon feminis yo pou mouvman sa yo sijè a konfli. Vreman vre, pifò istoryen feminis yo, nan Lwès la, dakò ke tout mouvman ak tout travay ki fèt pou jwenn dwa pou fanm yo dwe konsidere kòm mouvman feminis menm si manm yo pa fè reklamasyon yo se konsa, alòske kèk istoryen kwè ke tèm nan ta dwe aplike. sèlman nan mouvman feminis modèn lan ak siksesè li yo.

Orijin tèm nan modifye

 
Trak Ameriken soti nan 1914.

Tèm "feminis" la souvan atribiye ak filozòf franse Charles Fourier (1772-1837). Sepandan, si li montre tèt li nan ekriti li yo se yon defansè libète fanm ak egalitaris, tèm nan pa parèt nan kout plim li[1]. Yon lòt kote, soti nan ane yo18601860 , ekriven ki ra sèvi ak mo sa a pou deziyen sa ki ta espesifik pou fanm, tankou se ka pa egzanp Jean-Baptiste Fonssagrives [2]. Apre sa, doktè yo sèvi ak li pou deziyen sijè maskilen kote devlopman virilite a sispann [3] . Sepandan, li nan ane 872 nan L'Homme-femme pa Alexandre Dumas fils ke siyifikasyon aktyèl la parèt: « Les féministes, passez-moi ce néologisme, li di : Tout mal la soti nan lefèt ke nou pa vle rekonèt ke fanm nan egal ak gason an, ke nou dwe ba li menm edikasyon ak menm dwa ak gason an»[4]. Se poutèt sa, siyifikasyon aktyèl la prezan men ak yon valè pejoratif. Se yon ti kras pita, anba plim Hubertine Auclert, nan ane 1882 , ke feminis defini nan yon sans pozitif kòm lit pou amelyore kondisyon fanm[5],[6]. Tèm nan popilarize pa laprès nan okazyon yon kongrè « feminis » òganize nan Pari nan mwa me 1892 pa Eugénie Potonié-Pierre[7]. Lè sa a, li parèt nan Peyiba nan yon lèt louvri soti Mina Kruseman Dumas fils[8], nan Grann Bretay nan ane 1894[9], epi, Etazini nan ane 1904[10]. Nan yon gwo travay ki rele feminis franse (1902 )[11],[12], Charles Turgeon fè distenksyon ant twa kalite feminis, feminis revolisyonè oswa goch, feminis Katolik ak feminis endepandan, kote li gen ladan l feminis pwotestan[13]. Nan ane 1910 yo , nan Etazini, tèm nan kouvri « de lide dominan ", « emansipasyon fanm tou de kòm èt imen ak kòm èt seksyèl »[14].

Pwoto-feminis. modifye

"Fanm yo pa mal ditou lè yo refize règ lavi yo prezante nan mond lan, sitou paske se gason ki fè yo san yo pa yo."

— Michel de Montaigne, Essai, III,1[15]

Anvan egzistans mouvman feminis yo, panse ak aktivis ki t ap chèche avanse kòz fanm oswa reflechi sou kondisyon fanm yo pafwa yo rele “proto-feminis”[16]. Gen kèk espesyalis ki kritike itilizasyon tèm sa a: li ta minimize enpòtans premye kontribisyon yo oswa li ta vle di ke feminis prezante yon istwa lineyè (nosyon pwoto-feminis ak post-feminis)[17]

Renesans ak imanis modifye

Twa fanm kouwone devan yon lòt dam nan biwo li sou bò gòch la ak de nan yo sou bò dwat la ap bati yon miray.

Rezon, Dwat ak Jistis parèt Christine de Pisan Lè sa a, Christine ak Reason bati Vil dam yo. Miniature Mèt la nan vil la nan dam, anviwon 1407-1409, BNF, Fr.607, f.2..

Simone de Beauvoir dekri ekriven franse Christine de Pisan (1364-1430), otè Vil dam yo (1404-1405) ak Liv twa vèti yo nan ansèyman dam yo (1405). ekri sou relasyon ki genyen ant sèks yo ak denonse misogyny[18].

Pita, ekriven nan sèzyèm syèk la, tankou occultist Alman Henri-Corneille Agrippa de Nettesheim ak Italyen Moderata Fonte, otè Merit of Women pibliye an 1600, ak ekriven nan disetyèm syèk la, tankou Hannah Woolley oswa Margaret Cavendish nan Angletè, Juana Inés de la Cruz nan Meksik, Marie de Gournay ak François Poullain de La Barre an Frans oswa Anne Bradstreet nan Amerik, yo konsidere kòm pwoto-feminis[19]. Otè sa yo mande sitou pou fanm yo menm dwa a edikasyon ak pou gason, men pwogrè nan domèn sa a se ralanti e limite paske se rudiment katechism e, nan pi bon, lekti olye ke ekriti yo anseye[20].

Nòt ak referans modifye

(en) Yon pati nan atik sa a oswa tout atik la soti nan Wikipedya en anglè Ki gen pou tit « history of feminism » (gade lis otè yo).
 
Gen yon kategori ki konsakre ak sijè sila a : Istwa feminis.
  1. Geneviève Fraisse, « Féminisme : appellation d’origine », Vacarme, nos 04 et 05,‎ , p. 52 (lire en ligne)
  2. https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k104230x/f30.image
  3. « Histoire du féminisme », sur Encyclopedia Universalis (consulté le ).
  4. Alexandre Dumas fils, L'Homme-femme : réponse à Henri d'Ideville, Paris, Michel Levy frères, (présentation en ligne), p. 91.
  5. Françoise Lautman, Ni Eve ni Marie : luttes et incertitudes des héritières de la Bible, Labor et Fides, , 350 p. (ISBN 978-2-8309-0882-4), p. 212.
  6. Isabelle Ernot, « Sociétés industrielles : un siècle de mutations », dans Geneviève Dermenjian, Irène Jami, Annie Rouquier et al., La place des femmes dans l'histoire : une histoire mixte, Paris, Éditions Belin, (ISBN 978-2-7011-5391-9).
  7. Karen Offen, « Defining Feminism: A Comparative Historical Approach », Signs, vol. 14, no 1,‎ , p. 126 (JSTOR 3174664).
  8. (nl) Maria Grever, Strijd tegen de stilte: Johanna Naber (1859-1941) en de vrouwenstem in Geschiedenis, Hilversum, (ISBN 90-6550-395-1, lire en ligne), p. 31.
  9. (en) Camilla Long, « What’s up sisters ? », The Sunday Times,‎ (lire en ligne, consulté le ).
  10. (en) Paul Elmer More ak Corra Harris, The Jessica Letters : An Editor's Romance, New York, G. P. Putnam’s Sons, (lire en ligne), p. 63.
  11. Charles Turgeon, Le Féminisme français : L'Émancipation politique et familiale de la femme, Larose, (lire en ligne).
  12. Charles Turgeon, Le Féminisme français : L'Émancipation individuelle et sociale de la femme, Larose, (lire en ligne).
  13. (en) Claire Goldberg Moses, « Debating the present, writing the past, feminism in French history and historiography », Radical history review, no 52,‎ , p. 81 (DOI 10.1215/01636545-1992-52-79).
  14. (en) Nancy F. Cott, The Grounding of Modern Feminism, Yale University Press, (lire en ligne), p. 49.
  15. Édition de 1580 [archive], dite de P. Villey et Saulnier, Verdun L., p. 852 - Université de Chicago.
  16. (en) Eileen Hunt Botting et Sarah L. Houser, «  », The American Political Science Review (American Political Science Association),‎ 2006, pp. 265–278 (ISSN 0003-0554).
  17. (en) Margaret Ferguson, , Duke University Press Books, 2004 (ISBN 978-0822366287).
  18. Simone de Beauvoir, , Gallimard, 1949.
  19. (en) Miram Schneir, , 1972 (ISBN 0-679-75381-8).
  20. Sylvie Steinberg, , dans Geneviève Dermenjian, Irène Jami, Annie Rouquier et al., , Paris, Éditions Belin, 2011 (ISBN 978-2-7011-5391-9), p. 103-104,108.